En ovanlig morgon.

För en tid sen var jag med om något ovanligt. Så ovanligt att jag skulle vilja skriva, att det nästan var en surrealistisk upplevelse. Men samtidigt så vacker och, ja, kärleksfull.

Jag var som vanligt lite för sen ner till tåget, för att ta mig in till staden. Så, med jäktande steg och lite högre puls, halkade jag fram i nyfälld snö, som snyggt maskerade den hala isen under.... När jag väl började närma mig stationen, så såg jag att det var rätt mycket folk på perrongen. Och mycket riktigt, så var ett tåg inställt. Och för säkerhetsskull var det efterföljande, försenat.

Suck. En il av irritation for runt i kroppen och den blev inte mindre när jag konstaterade att alla Metro var slut. Eftersom mer snö, ganska ymnigt, fortsatte att falla ner såg jag mig om efter en plats i en kur. Till min förvåning såg jag en, längre bort, som nästan var tom? Konstigt. Fullt med folk, men i just den stod bara en människa. När jag sakta närmar mig så ser jag att det står en kvinna där. Funderar på om hon kanske kan vara i min ålder. Inte helt lätt att avgöra nu när alla har så mycket kläder på sig. Det är lite lustigt att jag ändå noterar och kommer ihåg att hon har jeans, läderstövlar, en mörkbrun kappa och en liten söt mössa, som verkar hemstickad. Men? Hon gråter? Inte hejdlöst, inte hysteriskt. Det är rent av stillsamt. Men det är väldigt tydligt att hon gråter. Jag ser mig runt omkring, så där som man gör när man blir nervös och osäker. Jag möter en annan mans blick och han skakar på huvudet och himlar med ögonen. Jag känner att jag blir arg för att han gör den gesten och samtidigt blir jag arg på mig själv, för att jag känner mig så osäker och obekväm.



Jag kommer att tänka på ett citat av Nalle Puh; ” Det är inte svårt att vara  modig, om man inte är rädd.”

 Jag bestämmer mig för att vara Nalle Puh. Jag går fram till den stillsamt gråtande kvinnan. Jag frågar; ”Hur är det fatt?” Hinner i samma sekund fundera på var just det uttrycket kommer ifrån?! Låter som någonting min älskade mormor skulle kunna ha sagt. Märkligt.

Kvinnan tittar, skyggt, upp på mig, tittar sen ner och skakar på huvudet i en ”nej-gest”. Men, väldigt långsamt. Jag frågar; ”Kan jag göra någonting för dig?” Återigen tittar hon upp. Den här gången lite längre. ”Nej-gesten” är den här gången näst intill osynlig. Men jag noterar den.

Hela min uppväxt skriker i mig: ”Gå därifrån! Lämna kvinnan ifred!” Men i mitt hjärta känns någonting annat. Jag går lite närmare och frågar; ”Får jag hålla om dig?”. Jag kan inte beskriva blicken jag får nu. Men den är en blandning av sorg, osäkerhet, djup och förvåning. Hon rör inte på huvudet. Så jag kramar om henne. Hon gråter. Jag hör tåget komma intuffande. Hon kramas tillbaka. Tåget börjar gnisslande stanna vid perrongen. Gråten lägger sig.

Hon släpper mig sakta och jag följer med. Hon tittar upp på mig och säger; ”Tack.”

Jag lyckas hindra mig själv från att säga ”varsågod” och låter istället hennes tack landa i mitt hjärta. Hon går mot en av vagnarna, jag mot en annan.

 

Jag kände mig lycklig hela dagen.


Kommentarer
Postat av: Monica Petersson

Wow!

Vilket minne för livet den sorgsna kvinnan fick.Och du med. Varför gör vi inte sådant oftare? Hur skulle världen se ut då?

Jag kommer att bära med mig din berättelse för resten av mitt liv. Tack för att du delade med dig.

2010-03-27 @ 01:03:03
URL: http://www.livetsunder.se
Postat av: Lise

Så fint! Tänk att det ska behövas sånt mod för att sträcka ut en hand till en medmänniska. Mycket tankvärt.

2010-03-27 @ 01:03:31
Postat av: Pernilla Sellergren

Tack för dessa underbara ord. Vilken skillnad du gjort för en okänd människa och för dig själv! Du är en fantastisk person och så värdefull!



Kram Pernilla

2010-03-27 @ 01:13:41
URL: http://www.christiansellergren.se
Postat av: Pernilla Sellergren

Tack för dessa underbara ord. Vilken skillnad du gjort för en okänd människa och för dig själv! Du är en fantastisk person och så värdefull!



Kram Pernilla



2010-03-27 @ 01:15:56
URL: http://www.christiansellergren.se
Postat av: Peter Björk

Tack!

Ni är så fina!

/Peter

2010-03-27 @ 14:54:25
URL: http://rosteboken.blogg.se/
Postat av: susanne steinlechner

ord kan inte beskriva hur jag känner när jag läser detta och förstår, tack gode gud att det faktiskt finns "människor", tack för att du finns

2010-03-27 @ 16:06:45
Postat av: Gunilla

Vad skönt att läsa att de fortfarande finns medmänniskor...

2010-03-27 @ 17:22:09
URL: http://gunillasblogg-gunilla.blogspot.com/
Postat av: Margaretha

DU ger oss hopp om en vänligare o generösare värld därute. DU förändrar det hårda klimatet därute. Tack för att jag har fått möta DIG. Kram

2010-03-28 @ 18:12:16
Postat av: Rambo

Peter... Du är en väldigt bra människa, om bara fler kunde vara som dig!

2010-03-31 @ 22:02:12
Postat av: Dottern

Gud så befriande med en person som blir berörd och agerar.



Det var en kvinna...EN av ett helt tåg som reagerade på att jag grät så jag inte kunde andas när jag fick samtalet om att Pappa ställt sig framför tåget. Men även om hon inte kunde göra något för mig så räckte det väl att hon frågade om jag behövde något, om hon kunde göra något, om jag ville ha lite vatten...det var inte det hon sa som betydde så mycket..utan det jag såg i hennes ögon...Medkänsla!



Vet inte vem hon är eller vad hon gör idag...men jag kommer bära med henne i mitt hjärta i resten av mitt liv.



Anna

2010-04-02 @ 20:50:21
URL: http://nollsuicid.blogg.se/
Postat av: yevonde

Wow. Det här bär jag med mig.

Postat av: Anneli

Vad är vi egentligen så rädda för....Världen skulle vara mindre hård om fler vågade vara lika modiga som du.



Tack för att du visar medmänsklighet!!!

2010-04-07 @ 06:55:17
Postat av: Ludmila

Så vackert skrivet. Och så vackert och innerligt gjort. Du gör skillnad fina du!

2010-04-09 @ 18:12:23
URL: http://ludmilla.se
Postat av: Eva

Om jag någonsin sitter ensam på en perrong och gråter så önskar jag att det är just den perrongen som du kommer gående på.

Så otroligt fint.....

2010-04-15 @ 15:50:02
URL: http://evassvammel.se
Postat av: Mollie

Du är en fin människa.

2010-12-12 @ 10:59:56
Postat av: Linda Lukaspsykologen

Jag rörd när jag läser det du skriver i din blogg, du skriver väldigt fint om ett viktigt ämne! Tack för det!

2011-01-11 @ 21:28:35
URL: http://www.lukaspsykologen.se
Postat av: Anna

Så vacker du verkar vara. Att följa sin intuition, fast det man lärt sig säger annorlunda. Hon kommer att minnas dig för resten av livet.

2011-07-11 @ 20:08:03
Postat av: dissertation editing

Jag möter en annan mans blick och han skakar på huvudet och himlar med ögonen.

2011-11-29 @ 18:53:49
URL: http://editingwritingservices.org/
Postat av: dissertation editing

Så jag kramar om henne. Hon gråter. Jag hör tåget komma intuffande.

2011-11-29 @ 18:56:21
URL: http://editingwritingservices.org/
Postat av: emma

Jag hamnade på denna blogg efter att ha klickat runt lite. Fastnade direkt för den och blev så rörd av detta inlägg att jag klistrade in det på min blogg och skrev självfallet varifrån jag funnit den och länkade din blogg. Skrev lite kort. Hoppas det var okej! Tyckte att ditt inlägg behövdes sprida vidare då det var så himla bra!

2012-06-16 @ 22:47:08
URL: http://emmaforssen.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0